Det blir inte mycket skrivet här, märker jag.
Men det får vara så.
Skriver när jag har lust, tid, ork och möjlighet!
Resten av tiden ägnar jag åt familj och hem.
Försöker passa på att umgås så mycket som möjligt och njuta av tiden, nu när man kan. För om ett år, när jag börjar skolan igen, blir det inte alls lika mycket tid att bara vara. Och därefter är det ju tänkt att vardagen ska rulla på med jobb och sånt.
Jag längtar faktiskt efter att börja skolan igen. Vill bli färdig, och se vad livet har i beredskap åt mej sen! Vart kommer jag jobba?
Men tills dess... så njuter jag av mina små.
Försöker ta tillvara varje stund.
Förmodligen är det ju sista gången jag är hemma med en liten bebis.
Passar på att ta mej god tid att mysa vid varje amningstillfälle.
Vem vet hur länge det varar??
Än så länge funkar det bra, men det brukar ju börja krångla någonstans mellan 2-3 månader för mej.
Har inte kunnat helamma mer än ca 2½ månad någon gång.
Det är en sorg för mej, men är ju bara att acceptera.
Huvudsaken är att bebisen blir mätt och nöjd!
Jag är t.o.m glad för nattamningarna, även om det är ljuvligt att sova!
Alla de andra har sovit låååånga pass på natten nästan från början. Men Amalia sover som mest 5-6 timmar i sträck EN gång per natt. Kanske, kanske håller det igång produktionen lite längre? Man kan ju hoppas!!
Jag har förresten fått en vidrig grej på min stortå!
Riktigt äcklig är den!!
Började som en liten knottra... som blev en blåsa... som sprack och blödde.
Sedan ville det inte läka, utan blev större. Sårigt och varigt. Och som en stor blåsa under huden som fyllde på sej med äcklig vätska som stinker päckel.
Titt som tätt tömmer den sej. Ännu mer äckel!
När det till slut började växa ut en konstig plupp i såret, som började blöda så fort man kom åt den, gick jag till farbror doktorn.
Han tittade, funderade och kliade sig i huvudet... Tog sedan några foton och konsulterade en hudspecialist.
Tillsammans kom de fram till att det rör sej om en tumör.
Förmodligen ett pyogent granulom, dock inte helt typiskt i utseende.
Kul.
Äckelgrunkan gör ont. Jätteont! Att sätta ner stortån i golvet när man går är en plåga, och att ta på skor är bara att glömma! Tur det finns foppisar, så jag åtminstone slipper gå strumplästen ute i det vackra vädret.
Nåja... Den ska ju såklart tas bort.
På måndag.
På vårdcentralen.
Men två läkare och diatermi i beredskap.
Ingen av läkarna har gjort detta ingrepp tidigare.
Spännande....
I väntan på läkning gör jag så lite som möjligt på dagarna.
Igår tog jag mej dock till BVC för en 2-månaders vikt.
4330g och 56cm stor är våran Amalia nu!
När jag ändå hade "skorna" på tog vi (jag och Amalia) en sväng till Elin och fick lunch. Gott, gott!
Senare på eftermiddagen åkte alla hemmavarande till Malin för lite födelsedagsfika!
GRATTIS vännen!
Och idag kommer Christina och Gustav och fikar med mej!
Känns som lagom aktivitet.
Mer fika åt folket!!
Och i morgon kommer storbarnen hem igen!
Men denna veckan har de varit här en hel del extra.
Och det är så härligt!!
