Idag har det varit bytardag i Nora.
Vid bytardagarna är det mycket populärt för skolklasserna att sälja hembakade bullar, kakor, bröd eller annat som smakar gott. Ett år var det några som sålde plastpåsar. Men det var nog inte särskilt gott, för de kom inte tillbaka nästa år. Eller så kanske det smakade jättegott, men hade vissa andra mindre önskavärda konsekvenser? Inte vet jag, jag köpte inga... Iallafall, i år fanns det bara sådant som i allmänhet brukar gå under beteckningen hembakat. Och två av borden, som stod strategiskt utplacerade som farthinder i den redan trånga korridoren, flankerades av mina två äldsta barn och deras klasskamrater. Samt en del av oss som anses ansvariga för nämnda minivarelser.
Två minivarelser.
Två klasser.
Två bord med hembakat.
Och då åligger det ju hemmen till nämnda minivarelser att se till att det finns något hembakat att sälja.
Eftersom mitt hem den senaste tiden mer eller mindre varit förlossningsavdelningen, och att bakning inte är den främsta sysselsättningen där (även om det finns en hel kvinnor med en bulle i ugnen... HAHAHA, jisses vad rolig jag är! ) blev detta ett liiitet problem. Men som alla vet är jag ju väldigt förtjust i fikabröd!
Så... jag tog helt enkelt med mig minimänniskorna och placerade dem vid sina bord. Där på levererade jag mina tjusiga låtsasbakverk, varpå jag genast köpte tillbaka dem! Mycket smidigt! Och bra för figuren! Jag vet.... det hade inte blivit mycket att sälja om alla var lika lat.... ehh... smarta som jag. Men det såg inte ut att vara det största problemet!
Som förälder ska man ju dessutom assistera de små varelserna vid försäljningen, så det inte blir en alltför stor förlustaffär för klasskassan. Detta betungande arbete skötte jag med bravur under en timmas tid. Andra kanske skulle kalla det att jag mest stod och babblade med andra trevliga mammor ur klassen, och det var väl precis vad jag gjorde. Kommersen under denna timma var inte direkt våldsamt påställd. Snarare inte alls. Däremot var personalstyrkan något överdimentionerad, eftersom skolans dörrar var låsta. Vi som skulle lösa av passet innan, blev istället inlåsta tillsammans med dem. Så där pratade vi bort en timma under trevliga former och sedan hade vi uppfyllt våran plikt och kunde ta en liten fyndsökarrunda tillsammans med den elefanthjord som strömmade in när skolans dörrar åter låstes upp.
Som ni säkert förstår var detta en i allt väsentligt en mycket ansträngande dag, så resterande timmar har spenderats på soffan ätandes praliner och avnjutandes hemmets lugn. Och jag ljuger aldrig heller.
