Trädgårdsmästare

Har jag ingen.
Det är dumt... Jättedumt!!

Inte för att jag direkt har någon fancy trädgård heller. Men det beror ju mest på bristande intresse. Varför jag ju skulle behöva just en trädgårdsmästare!

För egentligen vill jag ju... Jag VILL ha en vacker, grönskande, blommande trädgård med mysiga rabatter och böljande bersåer. Jag VILL ha ett rikt trädgårdsland med egen potatis, örter och massor av grönsaker och bär som barnen kan springa och plocka när helst de vill, och skölja i den porlande trädgårdsdammen. Men jag vill INTE rensa ogräs, klippa gräs, gräva jord och ösa dynga. Jag har ingen som helst lust att stå på alla fyra med ändan i vädret och gallra små, alldeles för tätt sådda, grönsaksbebisar. Jag vill bara gå runt i min stråhatt (som jag inte äger... än) och njuta av härligheten. Eller ligga i hammocken (som jag inte heller äger) och slappa i skuggan av syrenerna som inte finns.

Dock HAR vi ju en trädgård... Och just i år, när jag ska tillbringa halva sommaren med att vara så höggravid man kan bli, och andra halvan med att vara så nyförlöst och amningslåst man bara kan vara, bestämde jag mej för att det iallafall skulle finnas NÅGOT i den!

Ivrigt påhejad av en kompis med trädgårdsmästarodlarsinne började det flytta in diverse ätbart i min trädgård. Potatislandet fick dock vänta litt nästa år, förutom ett hörne, som blev hem år jordärtskockorna. Nu ska jag bara räkna ut hur jag ska få dem att förstå att de ska stanna där. I hörnet. De är viss rymningsbenägna har jag hört.

Tomatplantor i hinkar vid garageväggen kändes också tämligen lättskött. Och än så länge lever dom!!
Men... så fanns ju plötsligt de där pallkragarna där... och sånna är ju bra och enkla att anlägga små grönsaksland i. Ju.

Barnen var saliga. Rädisor, morötter, rödbetor och diverse andra blandade fröer petades glatt ner i jorden. Alldeles för tätt. Såklart. Men det gjorde ju ingenting, för de skulle ju gallra och vattna och pyssla alldeles själva! Minsann.

Detta är då själva grunorsaken till att jag fann mej själv liggandes på alla fyra till allmän beskådan ute på gräsmattan idag. Medan jag pustande försökte nå de pyttesmå bebisgrönsakerna som skulle berövas sin plats i raden, över en gigantisk bebismage och strejkande fogar.

Tacka vet jag plommonträdet! Det sköter sig helt själv. Och ger mer frukt än vi någonsin kan göra av med. Och dessutom har det en bekväm plockhöjd! De har inte smultronen.... Men eftersom de har självsått sig utefter kanterna på varenda rabatt, samt mellan ogräset i potatislandet, och är SÅ ljuvligt goda, njuter jag gäran av dem ändå!



Det är ju härligt med en trädgård!!