Det är bara jag som kan skapa mitt liv!!

Ja, oj så klok jag är iband ;-)

Men det är ju så det är.

Ingen kommer och knackar på för att erbjuda mig mitt drömliv i en liten ask.

Jag får själv jobba för att komma dit jag vill!

Och det har jag gjort.

Hela mitt liv har jag tagit små, små steg framåt och njutit ohejdat av varje liten livsförbättring oavsett hur stor eller liten den har varit!

Och jag har ett bra liv. En fint liv.

Jag är så nöjd och glad för allt jag har!

Tacksam!

Men inget är så bra att det inte kan bli lite bättre, eller hur?

Just nu tänker jag på hälsan.

Jodå, vi är friska, allihop!

Har klarat oss från både förkylningar och magsjukor hittills i höst!

Och några allvarliga sjukdomar har vi tack och lov inte.

Men det gäller ju också att förebygga!

När jag var gravid med Amalia hade jag jättesvårt att röra mej eftersom jag fick så ont i bäckenet.

Efter hon var född började jag så smått bygga upp konitionen igen, men efter bara ett par veckor fick jag den där äckliga tumören i stortån, som gjorde att jag kunde röra mig ännu mindre än under graviditeten. Surt.

Jag kände hur jag dränerades på både ork och lust.

Muskler och kondition fanns det inget kvar av alls längre och humöret var på botten.

Jag orkade ingenting.

Ville ingenting.

Ökade stadigt i vikt.

Hade värk i ryggen.

Ont i knät.

Ville jag verkligen ha det såhär??

Självklart inte!

Så... eftersom det bara är jag som kan göra något åt situationen fick jag helt enkelt sluta sitta hemma och tycka synd om mej själv.

Jag har laddat ett bra tag nu...

Samlat ihop alla små frön av motivation och vilja till en stadig grund i mitt medvetande.

Och sedan tog jag steget.

Skrev in mej på viktklubb.

håller koll på vad jag stoppar i mej.

Går dagliga promenader, om så bara en kvart.

och försöket hitta tillbaka till min positiva livssyn som gör hela tillvaron så mycket lättare!

Små, små steg, som såsmåningom ska leda fram till en gladare, piggare och roligare mamma för mina små älsklingar!

Det kommer ju göra livet roligare och lättare för mej!!

Och efter en vecka i mitt nya liv visade vågen 2,4kg ner!

Jag vet att det är mycket vätska och sånt man tappar i början, och jag hoppas faktiskt inte det fortsätter gå så fort. MEN det ger en ordentlig kick för motivationen!

Hejja mej!!

Mina älskade skruttungar! Ni förtjänar att ha en mamma som orkar leka! Och som inte blir sjuklig och dör i förtid av överviktsrelaterade sjukdomar! Det är jag skyldig er!