söndag 24 juni 2012

Nääää....

Nej, det blir inget inlägg idag.
Och inga bilder heller.
För efter att min älskade man äntligen tog sig tid att leka lite doktor med min dator, kom han underfund med att den är knäpp.
Så nu håller han på att fixa en annan åt mej.
Och där funkar det att lägga in bilder från mobilen plätt som en lätt!
Och då känns det faktiskt väldigt omotiverat att bråka med denna datorn i ett par timmar för att visa er lite random bilder bara.

Och efter massa tvättande/vikande/sorterande/strykande, samt storhandling, matlagning och skurning av båda kylskåpen (ja, bara båda... inte alla tre.)
Är jag tillräckligt trött för att inte orka engagera mig i att ens skriva något inlägg.

Dessutom var jag tydligen väldigt duktig på gymmet igår.
För idag har jag sån grym träningsvärk att jag faktiskt på riktigt inte kan lyfta armarna. Faktiskt. Nästan.
Ont gör det iallafall.
Och min förbenade rygg bråkar multum med mej idag, så jag är nog lite halvhög på värktabletter. Varför lindrar inte de träningsvärken, förresten? Eller... det kanske de gör? Jag kanske skulle ha varit alldeles totalt oförmögen att röra mig utan dem?

Så.
Nu ska denna gamla stela tanten vanka in till sängen som en skadskjuten höna och försöka få några timmars ostört sömn. Vilket inte är det lättaste med en katt som jamar titt som tätt för att tala om att han kommit in. Eller plötsligt håller på att svälta ihjäl och har glömt bort var matskålen finns. Och en annan katt som blir attakerad av en busig valp, och svarar med att springa hinderlöpning genom huset. Varv på varv. Med hunden efter. De tycker det är jättekul. Jag: Not so mutch! Och marsvin som verkar hamna i hätska äktenskapliga diskussioner vareviga natt (varför flyttar de inte bara isär om det ska tjafsas så väldigt!... eller... ja... om de nu inte hade varit instängda i samma bus då... av mej, ja.. ) Och så har vi det lilla djuret som faktiskt  ÄR ett nattdjur per definitiom. Men han nöjer sig med att gnaga på gallret och skvätta ut lite sand.

Så nej. Det blir inget inlägg idag.
Godnatt!

lördag 23 juni 2012

Periodare

Ja... Det verkar jag vara.
Här på bloggen.
Vissa perioder händer det massor i mitt liv. Många roliga inlägg snurrar i mitt huvud. Ännu fler bilder från våra upptåg samlas i kameran.
Men... jag har inte tid att få in dem här.
Eller...
Egentligen har jag väl tid.
Det har man alltid.
Det är nog snarare så att jag inte har ro i själen för att formulera alla tankar i ord.
Eller ork, kanske.

För jag gillar ju att skriva.
När jag väl börjar blir det lätt långt
invecklar
utvecklat
svårläst kanske?
Jag har inte den där förmågan att skriva kort och ändå lyckas förmedla tankar, intryck och sinnesstämningar.
Avundas de som har den.
Kanske skulle det bli fler blogginlägg då?
Vem vet.

Just NU har jag iallafall en bloggperiod.
Det är kul.
Den som läser får se hur länge den varar denna gången ;-)
Kanske är den slut i morgon?

Idag har vi iallafall haft en mysig midsommardag.
Midsommarafton firades för övrigt med en härlig lunch hemma hos Linda och Thomas.
Solsken, lekande barn och alldeles opretantiöst.
Perfekt!
Och jag åt potatis!!
Första gången på drygt 5 månader.
Det var GOTT!

På vägen dit tänkte vi vara lite smarta och ta vägen över skogen, för att undvika all trafik.
Tänkte att det skulle gå lite snabbare.
Istället fann vi oss sående huv mot öga med en häst!
Mitt på vägen.
Och den tänkte inte flytta på sig.
De enda människorna i närheten var ett gammalt par, som iallafall kunde få tag på ägarna via telefon. Men hästen kunde ju inte stå kvar mitt i vägen!
Så det var bara att leta rätt på en grimma och få in honom i hagen igen!
Midsommaroutfiten hade an svag doft av häst resten av dagen, och min fina julklappsparfym kom i skymundan.

Nåja. In i hagen kom han, även om han inte tyckte det var alltför kul. Han trivdes utmärkt där han stod.

Idag så, hade jag helst tagit mig till närmsta större stad och hittat något att ha på mig på bröllopet om två veckor.
Men det går ju inte.
På midsommardagen ska man nämligen ligga hemma och vara bakfull, inte springa omkring i affärer!
Så vi tog en tur till Lek&Bus-landet istället.
Uppskattades av pojkarna!
Ja... av Amalia med.
Hon kröp glatt omkring och småfnissade.
Med jämna mellanrum satte hon sig upp och klappade händerna av pur förtjusning!

Efteråt blev det mat på wild west steakhouse.
Gott.
Och mycket!
Jättemätt!!

Väl hemma tog Fredrik och pojkarna en tur i skogen med Vera
medan jag stannade hemma och fixade med tvätt.
Och såg till att Amalia fick sova.
Och OJ vad hon sover!
Somnade vid 5 och sover fortfarande.
Blir nog en tidig morgon i morgon....

Jag passade på att ta ett pass på gymmet också, medan Alfred och Agaton varvade ner framför tv´n.
Kändes riktigt bra.
Så nu är jag också värd lite soffsittning!!
Ses i morgon... kanske ;-)

(helt utan bilder blir det också, eftersom jag inte kommer överrens med min mobil riktigt på det planet. Men jag ska se om jag kan klura ut någon smart lösning... i morgon!)

fredag 22 juni 2012

Saknad...

Jag brukade vakna tidigt.
Oftast av att min pappa gick ut för en morgonpromenad med hundarna.
Låg oftast en stund och lyssnade
på flugorna som surrade i det lilla fönstret
på min brors sömniga andetag
på den otroliga symfonin av fågelsång där ute i den stora, gamla skogen.

Såsmåningom tassade jag upp.
Aktade huvudet för de låga takbjälkarna och gick över den stora mattan som dämpade stegen på det knarrande golvet.
Smög förbi min syster i hennes lilla sovvrå och ner för den lilla branta trappan, där varje gammalt steg knäppte och knakade.

Ut i farstun, där alltid den där speciella torplukten fanns.
Lite jordigt och fuktigt.
Trasmattan kändes sandig under mina fötter.

Öppnade dörren och tog ett steg ut på den gamla tvåstegs betongtrappan, med sin räfflade, gröna gummimatta på översta trappsteget.
Stog en stund och lät de första solstrålarna som letade sig över åsen träffa mitt ansikte.
Några djupa andetag för att insupa den tunga, söta doften av kaprifolen som klädde in hela husets gavel.

Tittade när solstrålarna lekte mellan den mäktiga hästkastanjens fingerliknande blad.
Tog ett kliv över till bergshällen, för att undvika de vassa stenarna på grusgången.
Berget var fortfarande svalt efter natten.
Gick in mellan huset och vedboden, förbi det blommande björnbärssnåret.
Gräset kallt och daggvått mot mina bara fötter.

Gick vant uppför bergsknallen på andra sidan gräsplätten.
Mina fötter hittade lätt de rätta avsatserna och lämnade våta fotavtryck efter sig.
På toppen hade solen hunnit upp över hustaket och värmde skönt.
Satte mig brevid pappa, fortfarande lite tung av nattens sömn, och inväntade morgonen.

Hade vi tur strosade en älg eller några rådjur fram på den igenvuxna åkern.
Vi befann oss i paradiset.

Detta paradis finns inte längre.
Halva min uppväxt spenderade jag här, i det fuktiga lilla 1700-tals torpet med sina vita fönsterluckor.
Nu är det rivet.
Och såhär års saknar jag det mer än någonsin.
Alla dofter
ljud
känslor....
Det gör ont i mitt hjärta att jag aldrig kommer få visa, delge, mina barn denna underbara plats.
Aldrig se dom uppleva närheten till naturen och känslan av att bara vara
såsom jag fick ynnesten att göra
när jag var barn.



måndag 18 juni 2012

Ingenting

Det krävs energi för att göra ingenting. Iallafall i det här huset.
Om någon skulle fråga mej vad jag har gjort idag, skulle nämligen svaret förmodligen bli just: Ingenting!

Det är ju sommarlov och dagisledigt, så alla fem är hemma med mej.
Och hunden.
Såklart.

Så... vi började naturligtvis dagen med sovmorgon.
Iallafall några av oss.
(läs Sandra)
En annan gav bebisen välling, drack kaffe och försökte få hunden att låta bli treåringens beagnade blöja. Iallafall så länge han hade den på sej.

Lite fruost såsmåningom.
Marmeladmackor gasar på sockerkicken riktigt fint!!
Marmeladmackor ger också en härligt kladdig hinna på köksbordet.
Och på golvet.
Det är superbra, för det håller hunden sysselsatt en lång stund.
Och mamman med.
som om det var nödvändigt.

Tvingar ut nioåringen på en promenad med hunden.
Byter bajsblöja och nattar bebisen.
Femåringen och treåringen gör sitt bästa för att driva varandra till vansinne. Och lyckas ganska bra.
Dags att hitta på en icke-bråk-inbjudande aktivitet.
Plockar fram miljarders pärlor och pärlplattor.
Bra sysselsättning.
En liiiten stund råden lugn och frid. Och mamman kan slå ner baken och njuta av att ha alla sina fina barn omkring sig.
Alla barnen är väldigt kreativa.
Det blir ankor, träd, morötter, hundar...
...och massor av pärlor på golvet. Såklart.

De är jättegoda, tycker både bebis och hund.
Och förmodligen mamman också, eftersom hon hysterisk kryper runt på alla fyra och försöker få tag på pärlorna först!

Sedan ska förståss plattorna strykas.
Och pärlorna städas undan.
Det där ordet... städa... Det är magiskt!
Plötsligt försvann alla barnen (utom bebisen) upp på övervåningen och lekte sååå fint. Med dörrarna stängda.

Mamman städar upp pärlor, stryker plattor och lagar lunch.
God lunch.
Tycker alla barnen.
Även bebisen.
Och faktiskt mamman med, när hon tillslut hinner smaka lite.
Blomkålssoppa.
Treåringen välter sin skål.
Femåringen skrattar åt honom.
Treåringen tjuter.
Hunden rusar genom köket, jagandes katten.
Katten störtar ut genom luckan.
Hunden försöker följa efter, men är för stor och fastnar.
Mamman får hjälpa.
Alla skrattar.
Tolvåringen sätter i halsen och välter ut sitt vattenglas.
Nioåringen tjurar för att soppan är slut.

Tolvåringen får gå ut med hunden.
Bebisen får sova en skvätt till.
Nioåringen går till en kompis.
Femåringen går till grannen.
Treåringen tittar på film.
Mamman sanerar köket.
Viker och sorterar ren tvätt.
Sätter igång några nya maskiner.

Och sen... det magiska....
En kopp kaffe.
Några minuters stillhet.
Tyssssstnad.
Och plötsligt har mamman fått ihop ett helt blogginlägg!

Men nu är det dags att ta tag i disken.
Stryka.
Ta med bebisen på en hundpromenad.
fixa middag....
....och allt annat som hör till att göra INGENTING!