Äntligen semester!!

Ja, så är det.

Fredrik har äntligen semester!

Helt ljuvligt med lite (läs mycket) avlastning om dagarna!

Han är jättegullig, och låter mej vila och ta det så lugnt jag behöver såhär i slutet av bebisväntan.

Men först had ju förra veckan en fredag också.

Och då hade han INTE semester.

Och jag var så förbenat trött att jag knappt visste vad jag hette.

Agaton var så frisk han kan bli, och totalt uttråkad.

Alfred började redan på torsdagkväll säga att han var yr i huvudet.

Och han vaknade såklart med feber.

Varför inte, liksom?

Alfred funkar som så att om han får huvudvärk så kräks han.

Kopiöst.

Och vem får INTE huvudvärk tillsammans med hög feber?

Så.. kräktorkning och ompyssling ägnade jag mej åt.

Agaton ägnade sig mest åt gnällning och andra "se mej" aktiviteter.

Som att jäklas med storebror.

Nypas lite när han nästan sover.

Sparkas lite i soffan...

och diverse andra dumheter.

Men det är ju egentligen inte så konstigt.

Vid 15-tiden bestämde sig Alfred för att han hade varit sjuk färdig, och på några minuter försvann all feber.

Och Alfred var frisk.

Mycket märklig febersjuka det här....

I lördags tog vi oss ner på stan.

Noradagarna, med en hel massa jippon och aktiviteter.

Problemet var ju bara det... att vi hade lånat ut våran bil.

Och vi får inte plats allihop i Fredriks forrrd.

Så Sandra och jag tog en promenad.

Höggravid.

I gassande solsken.

Blev lite tungt.

Så vi tog en paus i skuggan vid åpromenaden på vägen.

skönt.

Riktigt mysigt där, faktiskt.

Väl nere på stan blev det ponnyridning för småpojkarna.

Två väldigt nöjda killar var det!

Tyvärr tog batteriet slut i min mobil sen... så det blidde inga flera bilder.

Men efter lite fika och stros på stan,

klev Sandra och Samuel in i varsin stor ballong och blev utknuffade i

en bassäng full av vatten!

Jättekul!

Tyckte de...

Jag tyckte det såg olidligt varmt ut.

Och ganska jobbigt...

Men visst, kul också! :-)

Hem åkte vi i två omgångar.

Det var ingen som hade lust att gå.

Mysig dag

Men trött blev jag.

jättetrött!!

Sjuk.....?

Denna veckan har min minsting drabbats av någon konstig sjuka.

Eller så är han bara trött på mamma.

Vad vet jag.

Lite utmaning ska man väl ha när man är ensam hemma med två uttråkade småpojkar i fem dagar utan bil, och dessutom så höggravid att man inte kan röra sej.

Så Agaton är snäll kille och står för underhållningen!

Bra där.

Han gick ut hårt i måndags med väldigt plötsligt påkommen hög feber.

Detta resulterade i att mamman fick sitta i soffan heeeeela dagen!

Försvann jag ur synhåll ljöd mistluren på den emmliga lilla pojken.

Helst ville han ligga PÅ mamman för att undvika att hon avvek.

Väldigt varm pojke på en väldigt varm mamma i varmt väder...

är lika med...

ja... VARMT!

Men, men... efter en hel dags smågnyende i soffan hände plötsligt något när det var dags för nattning.

Pojken satte sej spikrakt upp i soffan, slängde bort snuttefiltarna och konstaterade glatt:

"Nu e ja glad kille!!"

Och visst.

Helt plötsligt var febern borta.

bara sådär.

Bra där.

Tisdagen började bra.

Agaton var pigg och glad.

Men ungefär samtidigt som Fredrik åkte till jobbet, fick Agaton nte i benen.

Jätteont faktiskt.

Han kunde inte gå en meter själv.

Men sitta still var det ju inte tal om....

Mamma kan ju BÄRA!!

Vill/kan/ orkar mamman inte bära just precis DÅ, så kan man ju alltid skrika en skvätt.

Eller två.

Däremellan kan man lätt glömma bort sej en stund och hoppa studsmatta med storebror.

För det är ju ROLIGT!

Nåja... mamman tyckte synd om honom, satt i soffan och gosade, gav honom medicin och försökte göra någonting annat med.

Med varierande framgång.

Igår var benen bra igen.

Förutom när man kom på att mamman inte var inom synhåll.

Då ylade tvååringen plötsligt " fick oooooont"!!

Och grinade en svätt.

De flesta gånger härrörde detta "Ooooont" från att man suttit och sparkat på storebror,

som till slut fick nog och flyttade på lillebrors fot.

Under dagen fick han en massa röda små prikar på armarna och axlarna.

Förmodligen värmeutslag.

Verkade inte ha något besvär av dem alls.

Förren han såg dem....

Då tillbringade vi en timma med illtjut och försök att "sopa bort" prickarna.

Dom gjorde ooooont.. och kliades....

tills han glömde bort dem igen.

Idag vaknade han tidigt.

Och pappan deklarerade att idag! Idag var minsann Agaton ett riktigt solsken!!

Härligt!

Sedan åkte pappan till jobbet.

Och Agaton tappade talförmågan.

stod ragkt upp och ner i hallen med sina snuttefiltar och gnällde/grinade/gnydde/grät

Men kunde för sitt liv inte få fram vad det var som felades.

Mamman tröstade, bar till soffan, bäddade om, gullade med...

och blev till slut ganska frustrerad.

Det enda ord som kom ut var

"ajajajajaj"

Men det framgick inte var detta ajajajaj härrörde från...

förmodligen INTE benen, eftersom han hela tiden är tvungen att springa efter mamman och upprepa just detta ajajajaj.

Som sagt

En mycket mystisk sjuka.

Säkert ett virus.

Förhoppningsvis går det över tills i helgen.

För då har ju pappan också semester.

Och han vill nog mycket hellre ha roligt med sina pojkar

än att lyssna på gnällvirus hela dagarna.

Det är så härligt att vara leeeedig!!



Så var helgen slut...

Redan.

Och vad har jag gjort med den??

Ingen aning.

Den försvann.

Igår bakade jag en kaka.

Eller... egentligen var det Agaton som bakade.

För han skulle minsann få besök!

Hans hett efterlängtade Jaqueline kom och hälsade på.

Och då måste man ju baka kaka.

Såklart!

Sedan satt vi och fikade på ovan nämnda kaka med ovan nämnda Jaqueline i ett par timmar.

Mysigt!

Därefter storröjde vi allrummet på övervåningen.

Välbehövligt.

VÄLDIGT!

Så idag fanns det plats att dra ut all skit från gamla bastun dit, och sortera.

Också välbehövligt...

Och jobbigt.

Massor av kläder och skor som man stoppat i diverse kartonger och knött in där "sålänge".

Väldigt effektivt.

Det där "sålänge" tenderar att bli väääääldigt länge i denna familjen!

Två stora sopsäckar till tippen blev det.

Och TRE stora säckar att skänka till bättre behövande.

Och så några, väl sorterade och uppmärkta kartonger i en prydlig stapel i förrådet.

Oj vad mycket plats!

Mer än så har varken tid eller ork räckt till.

För man måste ju hinna och orka mysa med familjen med!

Det är viktigast!!

Titta på min trädgård!!

Ja, jag är fullt medveten om att det är ett evigt tjat om trädgården.

Men faktum är att jag är så förbaskat stolt över att allt LEVER!!!

Ni som har sett hur mina krukväxter brukar se ut kanske kan förstå min förvåning?

Nu är det grönt och prunkande! Både inne och ute!

Fantastiskt!

Måste visa några utvalda bilder....

En chili i kontorsfönstret. Ser ni den??? :-)

Och Alfreds fina Physalisträd har massor av små lyktor!

Det finns början till tomater på nästan varenda tomatplanta.

Har fem olika sorter.

Tror jag ....

I pallkragarna blommar zuccinin...

Och rädisorna är ätfärdiga.

Rödbetor, mangold och morötter verkar också vara på god väg.

Plommonträder är helt galet!

Vi har redan fått stötta upp några grenar, för att det är så mycket kart!

Alla som vill är välkomna att plocka om ett par veckor... vi kommer inte ha en chans att göra av med ens hälften själva.

Vad gör man med plommon, liksom?

Mer än äter dom...

Man kan ju inte äta mer än SÅ många om man inte vill bosätta sej på toa sen...

Vinbären är enklare.

De kan man ju koka både saft och gele på.

Och det lär ju bli en hel del sånt i år, ser det ut som.

Och så dessa ljuvliga smultron då!

Som poppar upp lite var stans i trädgården.

Stora, röda och söta...

Kan det bli bättre???

Varmt!!!

Igår var det underbart väder!

Soligt och varmt, men med lite svalkande vindar, så man stod ut med att vara ute.

Alfred, Agaton, Sandra och jag plockade med oss fika och tog en tur till stadsparken i Örebro.

Där anslöt vi oss till Louice och hennes killar.

Mycket lek och stoj i den stora lekplatsen blev det förståss.

Och fika.

Och mera lek.

Att tillbringa en hel dag på en picnicfilt vill inte riktigt mina fogar just nu, så jag satt parkerad i en campingstol med bra utsikt över parken och pojkarnas förehavanden.

Perfekt.

Sen blev det varmt.

Meeeenn... det finns ju en plaskpool.

Så varför inte utnyttja den??

Agaton var lite avvaktande i början.

Satt på kanten och badade fötterna.

Alfred badade destå mer!

Sandra skulle vara "stor" och inte heller bada.

Men det dröjde inte förren de alla tre var mer blöta än torra!

Mamman lät dock bli.... Tänkte att det kanske var snällt att låta lite vatten (och plats) vara kvar till övriga barn.

Fredrik kom förbi med lunch till oss!

Sushi till tjejjerna och happy meal till pojkarna.

Uppskattat!

Jättemysig dag!

Men OJ vad trött jag (och barnen) var vid hemkomst!

Tror det hade blivit lite för mycket sol för mitt välbefinnande... kändes ju inte så illa när det fläktade...

Men när jag kom hem vart jag svimfärdig, skakig och illamående.

Satt med en blöt handduk i nacken och drack kalla drycker.

Och vet ni vad!!!???

Jag hade lyckats bränna mej på axlarna!

Det är ganska otroligt.

Kan inte komma ihåg när det hände senast...

Inte ens utomlands utan solskydd!

Ja, ja... är väl som Fredrik säger... när jag är gravid så verkar ju min kropp fungera mer som den "ska".

Det kanske även gäller solbränna??