Sjuk.....?

Denna veckan har min minsting drabbats av någon konstig sjuka.

Eller så är han bara trött på mamma.

Vad vet jag.

Lite utmaning ska man väl ha när man är ensam hemma med två uttråkade småpojkar i fem dagar utan bil, och dessutom så höggravid att man inte kan röra sej.

Så Agaton är snäll kille och står för underhållningen!

Bra där.

Han gick ut hårt i måndags med väldigt plötsligt påkommen hög feber.

Detta resulterade i att mamman fick sitta i soffan heeeeela dagen!

Försvann jag ur synhåll ljöd mistluren på den emmliga lilla pojken.

Helst ville han ligga PÅ mamman för att undvika att hon avvek.

Väldigt varm pojke på en väldigt varm mamma i varmt väder...

är lika med...

ja... VARMT!

Men, men... efter en hel dags smågnyende i soffan hände plötsligt något när det var dags för nattning.

Pojken satte sej spikrakt upp i soffan, slängde bort snuttefiltarna och konstaterade glatt:

"Nu e ja glad kille!!"

Och visst.

Helt plötsligt var febern borta.

bara sådär.

Bra där.

Tisdagen började bra.

Agaton var pigg och glad.

Men ungefär samtidigt som Fredrik åkte till jobbet, fick Agaton nte i benen.

Jätteont faktiskt.

Han kunde inte gå en meter själv.

Men sitta still var det ju inte tal om....

Mamma kan ju BÄRA!!

Vill/kan/ orkar mamman inte bära just precis DÅ, så kan man ju alltid skrika en skvätt.

Eller två.

Däremellan kan man lätt glömma bort sej en stund och hoppa studsmatta med storebror.

För det är ju ROLIGT!

Nåja... mamman tyckte synd om honom, satt i soffan och gosade, gav honom medicin och försökte göra någonting annat med.

Med varierande framgång.

Igår var benen bra igen.

Förutom när man kom på att mamman inte var inom synhåll.

Då ylade tvååringen plötsligt " fick oooooont"!!

Och grinade en svätt.

De flesta gånger härrörde detta "Ooooont" från att man suttit och sparkat på storebror,

som till slut fick nog och flyttade på lillebrors fot.

Under dagen fick han en massa röda små prikar på armarna och axlarna.

Förmodligen värmeutslag.

Verkade inte ha något besvär av dem alls.

Förren han såg dem....

Då tillbringade vi en timma med illtjut och försök att "sopa bort" prickarna.

Dom gjorde ooooont.. och kliades....

tills han glömde bort dem igen.

Idag vaknade han tidigt.

Och pappan deklarerade att idag! Idag var minsann Agaton ett riktigt solsken!!

Härligt!

Sedan åkte pappan till jobbet.

Och Agaton tappade talförmågan.

stod ragkt upp och ner i hallen med sina snuttefiltar och gnällde/grinade/gnydde/grät

Men kunde för sitt liv inte få fram vad det var som felades.

Mamman tröstade, bar till soffan, bäddade om, gullade med...

och blev till slut ganska frustrerad.

Det enda ord som kom ut var

"ajajajajaj"

Men det framgick inte var detta ajajajaj härrörde från...

förmodligen INTE benen, eftersom han hela tiden är tvungen att springa efter mamman och upprepa just detta ajajajaj.

Som sagt

En mycket mystisk sjuka.

Säkert ett virus.

Förhoppningsvis går det över tills i helgen.

För då har ju pappan också semester.

Och han vill nog mycket hellre ha roligt med sina pojkar

än att lyssna på gnällvirus hela dagarna.

Det är så härligt att vara leeeedig!!