Hoppsan....

Missade att blogga igår.

Var så trött framåt kvällningen att jag inte fick ihop någon vettig text.

Men det gör inget.

Det går ju faktiskt att skriva om igår idag istället!

Så..

Tisdag är dagisdag.

Frukost, påklädning och annat morgonstök med de tre minsta.

Ut till bilen.

En fryst sådan.

slita upp förardörren

starta bilen

svärande försöka få upp sidodörrarna

skrapa rutor...

Sån där hård frost som nästan är omöjlig att få bort...

Efter en kvart är bilen såpass tinad att vi får upp dörrarna.

In med barnen och iväg till dagis.

Bara 5 min sen

Helt ok!

Hem.

Amalia sover en stund.

Jag får tid till kaffe framför datorn.

En stunds lugn och ro...

Och tystnad!!

Efter fyra dagars helg är tisdagarna extra efterlängtade.

Att bara få vila öronen en stund...

Pratade med pappa.

Han ska in till sjukhuset idag (Onsdag)

Insåg att det var det bästa.

Jag hoppas det räcker med det och att han blir pigg och frisk igen!

Såklart!

Och tänk!

Tillslut fick jag ändan ur oc grundmålade det sista på trappräckena!

På tiden!

Passade på att stryka några delar av barnstolen med.

Jag gillar att måla. Men man vill ju helst inte börja om man inte vet att man kommer hinna måla en stund!

Det ska ju liksom vara värt att dra fram alla grejjer, och göra rent alla grejjer efteråt.

Men Amalia var så nöjd. Låg glatt och kikade på mej på filten på golvet.

Fick bytt gardiner i köket också, och plockat bort allt julrött.

Nu blir det blått igen.

Det gillar jag...

Skulle vilja köpa nya blommor.

Stora vita pelargonier till köksfönstret.

Och tulpaner!

Men det rimmar dåligt med vårat köpstopp

Blommor kan nog inte ses som en nödvändighet ens om jag försöker!

Och det nödvändigaste extrainköpet denna månaden blir en ny hamster och bur.

Ingen som har en hamsterbur till salu???

Hämta barn hann jag också med någonstans där emellan.

Tog med bananer och gick en liten extrasväng på vägen hem.

Så mycket mer blev inte gjort igår.

Kanske därför jag inte skrev något.

Fanns liksom inget att skriva!

Naturligtvis åt vi middag, nattade barn och allt det där andra med...

Men det gör vi ju alltid.

Innan jag däckade i soffan och slötittade på tv någon timma, hade jag faktiskt självdiciplin nog att kliva på den där crosstrainern en stund.

Hade ju tänkt mig att tiden skulle gå fortare om man gjorde det framför tvn.

Men igår blev det en liten miss i planeringen...

Lagom när jag klev på så blev det reklam.

Och reklam är bara urtrist att titta på!

Och det fortsatte, och fortsatte och fortsatte....

i 11 minuter!!

Reklam i 11 minuter!!

Sanslöst!

Så när den äntligen var slut vara jag allmänt irriterad och redan uttråkad.

Då kommer Alfred.

Alfred är fem år.

Alfred kan prata... och fråga... om ALLT.

Hela tiden.

Och begära att man ska svara.

Lagom lätt när man flåsar omkring på en tortyrmaskin!

Och dessutom försöker koncentrera sig på det där programmet som äntligen börjat...

Ja, ja...

Jobbigt var det iallafall

Duktig jag *klappar huvvet*

Nu ska jag måla