Jahaja

Det blev en bra dag igår.
Kosten skötte jag lysande! :-)
Åt, kvargpannkaka, tonfisksallad och ugnsrostade rödbetor med kassler! MUMS!!

Och så var jag på ett burenpass.
Denna gången var upplägget 16 stationer. 40-20 intervaller med två omgångar per station i rad. Vilket innebär 32 minuters riktigt intensiv hårdkörning! Härligt! Pulshöjande uppvärmning före, och lite armhävningar och plankor efteråt. Det var inte långt ifrån att jag kräktes av pur utmattning... Men det gjorde jag inte och jag körde fullt hela passet! Heja mej!

Sen hem en snabbis till fina familjen. Pussa barnen godnatt, fylla på lite energi, och sedan tillbaka till yogan.
Kvällens tema var att våga prova. Våga utmana sig själv. Och det gjorde jag! Jag provade t.o.m huvudstående! Och klarade det! SÅ stolt över att jag faktiskt provade och inte bara lät bli för att jag var rädd att inte fixa det!

Kvällen blev lugn med älsklignen och storbarnen i soffan.... varenda muskel i kroppen kändes darrig! ;-)

Idag haf förmiddagen gått åt till att rodda gnälliga barn. Amalia har inte kommit tillbaka humörsmässigt sedan hon var sjuk förra veckan, utan fastnat i gnällskrikandet. Ganska enerverande.... Elin kom förbi på en kopp te. Mysigt! Alldeles för länge sedan vi träffades!
Nu är det strax dagislämning och sedan iväg. Först kurs om ungdomars psykiska hälsa och sedan kvällsjobb till 22. Det är svårt att få in träningen när man jobbar kväll... Men jag promenerar iallafall till dagis...Och så får det bli lite hemmaträning när jag kommer hem ikväll.

Motivationssvacka

Jag har en riktigt tuff motivationssvacka just nu.
Barnen har varit/är sjuka. Vi har jobbigheter för några i familjen som berör alla. Jag har jobbat hela helgen. Och lusten för träning är som bortblåst. Det är tyvärr inte lusten till godsaker.

Jag försöker ändå se till att jag håller kosten och att jag kommer iväg på träning då och då.
Men jag har ingen lust.
I Lördags var Jaqueline här och körde ett pass med mig på gymmet. Kändes bra. Tyckte det gick bra. Tycker inte jag är jätteklen, faktiskt. Orkar ganska mycket och ganska tungt. Lite träningsvärk kom smygande igår, men inte jättefarligt.

Missade spinningen igår. Hade fortfarande bara reservplats när jag kollade strax innan tre. Sedan blev jag lite sen från jobbet, och det gick trögt i trafiken hem. Så när jag väl var hemma var klockan fem i fem. Inte en chans att hinna ner. Då upptäckte jag att jag hade fått en tid strax efter tre! Typiskt! Så nu blir jag väl avstängd från internetbokningen  ett tag framöver. Ännu mer motiverande för träningen! Eller inte...

Invägningen igår gick dock ganska bra! -0,5kg! Det är ju faktiskt målsättningen! Så... nu är det HELA 2,2kg ner.... på 8 veckor.... Men eftersom precis ingenting hände de fyra första veckorna kan man ju säga att detta är på de 4 sista veckorna. Och då blir ju snittet riktigt hyfsat!

Ja, ja... jag kämpar på och hoppas att motivationen kommer tillbaka snart!!

Fullt ös medvetslös

Oj, vilken intensiv dag!
Blev väckt 05.30 av Fräs som ville berätta något. Vad kom jag inte riktigt fram till. Spelade inte så stor roll eftersom jag ändå skulle upp strax.
Åkte hemifrån ca 06.45. Jobbade till 14.15. ÄLSKAR jobbet!! Tyst och lugnt. Trevliga och glada kollegor. Supernajs!
Åkte sedan direkt till Rusta för att köpa väggfärg. Där någonstans började den sista koppen kaffe jag drack göra sig påmind. Tänkte lösa det när jag ändå skulle rusa in på Ikea. Men började med att handla. Så jag säkert skulle hinna det. Man måste ju liksom prioritera! Kom till kassorna och insåg att det inte fanns någon enda minut över för något toalettbesök, Men jag hann iallafall få med mig den nya arbetsbänken hem! ;-) Körde så fort jag vågade hemåt, och hann precis i tid till föräldramötet på dagis! Nästan lagligt körde jag också. Ja, jag sa ju nästan. Försök hålla 70 när blåsan redan tycker att vägen är för lång!! Smet till slut lite tidigare från mötet. Det viktiga hade ändå avhandlats och det småpratades mest. ÄNTLIGEN hemma!! T O A!!! Phhhhuuuuuu..... Lite snabb mat, ombyte och pussande på barnen och sedan iväg till yogan. Hem. Soffa. Te. Och nu säng.... Trött.... jättetrött!

Slarvig matdag blev det med.... Glömde äta när jag gick upp, men åt ägg på finncrisp till frukost på jobbet. Den ljuvliga morotssoppan från igår som lunch. Sedan en banan och lite nötter i bilen på väg till Ikea. Älskling hade gjort kålgryta, så det åt jag mellan föräldramötet och yogan. Och en cakepop.... Thats it. Inte så bra. Lite för lite.Men jag orkar inte äta mer just nu... vill bara sova... så... godnatt!!

Invägning

Idag är det söndag. Söndag är viktdag. 7 veckor in på min satsning.
Resultatet? -0,1kg. Ett heeeeelt hekto!
Nåja... det är ju inte uppåt iallafall.
Midjemåttet är detsamma.
Men igår upptäckte jag faktiskt något! Jag har i ett år haft en ny BH liggandes i lådan. Jag köpte den utan att prova, men av exakt samma storlek och märke som en annan favoritBH. Denna var märkligt nog betydligt mindre runt om! Jag kunde knäppa den, men den satt så hårt att det kändes som jag inte kunde andas. Igår provade jag den igen.... och nu sitter den bra!! :-D Så hur som helst har vikten flyttat på sig lite! Det är jätteskönt att hitta iallafall någon liten positiv effekt!

I Torsdags var jag på crossmix... Skitjobbigt! ;-) Träningsvärken har varit påtaglig ett par dagar!
I Fredags gick nästan hela dagen åt till en massa nödvändiga ärenden, så det fick bli veckans andra vilodag. Kosten har också varit lite si och så de två sista dagarna. I Fredags blev det lite ätande i farten på stan, och igår gick nästan hela dagen åt till Alfreds kalas, och slutade med köpemat och två utmattade föräldrar ;-) Jag har hålt mig inom kalorigränserna, men ätit sämre energi än jag borde... t.e.x en cakepop på kalaset, kebab till middag och lite chips!

Träningen igår fick bli av den stillsammare sorten, eftersom knän, rygg och fötter tagit stryk av kalasförberedelserna och träningsvärken fortfarande plågade mig rejält! Så det blev en drygt 5km promenad med Sandra. Mysigt!

Idag ska jag börja fixa i vardagsrummet. Försöka få det lite hemtrevligt. Och i eftermiddag blir det spinning!
Hoppas på ett burenpass i morgon, men jag har bara reservplats så jag har bokat yogan också för säkerhets skull.
Nu simskola med pojkarna! Luuuugnt och sköööönt såhär på söndagförmiddag.

Vilodag

Igår blev det en vilodag.
Kom hem först vid 18-tiden från jobbet, efter en hel dag i telefon.
Supertrött!! Det är jobbigt att vara på helspänn hela tiden. När man är ny går ingenting på automatik. Man är osäker på vart man hittar rätt information, hur systemen fungerar, om man säger och gör rätt... Hjärnan går på högvarv.

Så... efter mat och barnnattningar tvärslocknade jag på soffan. Fredrik väckte mig vid 20-tiden med te. Och en skål godis. Som jag såklart inte kunde motstå :-( Förstår inte varför det ska vara så svårt!! Iofs var det ingen katastrof, jag övertrasserade bara dagens kaloriranson med ca 100 kcal. Men det hade ju varit mycket bättre att ta ett nyttigare kvällsmål!!

Det blev ju inte heller någon träning.

Idag hade jag en kortare jobbdag, så idag fanns det inga ursäkter. Tog med mig Sandra till gymmet och körde ett lite egenhopplockat burenpass. Det blir ju inte riktigt lika intensivt och tufft som på gruppassen, men tungt och svettigt var det iallafall :-)
Jag var dum nog att skriva en rad på FB om min frustration över att vågen vägrar röra på sig. Man blir ju lite misspeppad emellanåt. Och fick genast veta att jag faktiskt måste äta bra också, inte bara träna! Nehej?? Så jag kan alltså inte sitta i soffan och vräka i mig pizza, chips och godis hela dagarna bara för att jag spenderar en timma på gymmet?? No shit!!?? Jag är FET, inte DUM: Jag blev också tipsad om att byta ut en måltid mot en modifastshake, så skulle jag säkert gå ner. Jag orkade inte ens tala om att jag faktiskt har bytt ut ALLA måltider mot shaker utan att gå ner någonting på två veckor. Jag vet att folk menar väl... och jag borde väl inte skriva något om jag inte vill ha sådana kommentarer. Men jag blir faktiskt ledsen när andra tror att jag inte försöker tillräckligt. Att jag inte gör vad jag kan. Detta gäller livet för mig. Jag är så seriös som man kan bli! Men nej, det funkar inte! Och jag vet inte varför! Nåja.... jag har nästan 6 veckor kvar. Sedan blir det läkarkontakt om jag inte har börjat se något resultat.

I morgon är det dags för veckans sista jobbdag, och på eftermiddagen blir det crossmix. Ska bli spännande att se om träningsvärken blir lite snällare efteråt när man inte har en influensa som ligger på lur.

Godnatt!

Bra dag!

Japp, det har det varit idag.

Tillbaka på jobbet efter förra veckans influensa. Och tänka sig, jag kom faktiskt ihåg de mesta! Idag fick vi jobba "på riktigt" och ta samtal hela dagen. Mycket roligt, men väldigt svårt... Man blir lätt osäker om man börjar tänka för mycket. Det bästa är att i största möjliga mån följa rådgivningsstödet.

Matmässigt gick det riktigt bra också! Jag har lovat min duktiga kostrådgivare, Sandra, att börja äta frukost. Det är väldigt svårt tycker jag... jag är inte alls hungrig direkt när jag vaknar. Men ska jag hinna få i mig något innan jobbet är det bara att äta. Men jag mjukstartar lite. En kvargsmoothie med blåbär fick det bli. Lättdrucket! Hade med mig en likadan som mellis på jobbet. Bra, bra.

Jag åkte från jobbet 16.15, handlade på vägen hem och var hemma 17.15. En halvtimma senare var jag ombytt och på väg till gymmet. Dags för buren!! Idag var det mycket mage och armar. Svettigt, skitjobbigt och KUL!! Jag blir så stolt över mig själv varje gång jag fullföljer ett pass. Att jag inte ger upp när det blir jobbigt, utan kämpar på så länge jag bara klarar av! Och jag klarar faktiskt en hel del! :-)

Egentligen hade jag tänkt mig att gå på yogapasset efteråt, men eftersom min krossade stortå blev änu mer krossad under burenpasset och började blöda igen (och göra skitont) fick jag skippa det... :-(

Efter mat, dusch och te i soffan känns det som sängen ropar på mig redan. Jag borde nog faktiskt lyssna....

Godnatt!

Viktexperimentet

Jag har varit överviktig så länge jag kan komma ihåg. Minst sedan lekis.
Jag har under åren provat det mesta för att bli normalviktig. Ibland med större hängivenhet och beslutsamhet, ibland med mindre. Ibland har det känts som jag mest gör det för att bevisa att det inte funkar för mig. Men iblan har jag helhjärtat gått in för något som jag verkligen trott på, och låtit det ta den tid det tar.... tills jag har gett upp. För det har alltid landat i det. Jag har gett upp.

Genom åren har jag kunnat konstatera att jag har en kropp som är mer envis än mitt huvud. Mer envis än de flesta andras.På viktväktarna fick jag höra att jag fuskade. Med LCHF hette det att jag överåt. Vid pulverdieter drack jag visst för lite vatten.... Eller något. Det har alltid funnits anledningar till varför jag inte går ner i vikt, som jag själv dock inte tycker känns rimligt. Min kropp tror helt enkelt att den kommer svälta ihjäl om den släpper ifrån sig minsta gram.

Jag är som sagt inte nybörjare på det här med viktminskning. Jag har läst det mesta om näring, träning, förbränning och olika tankar och forskning om de mest skilda dieter. Jag är påläst. Jag set till att sätta mig in i fakta innan jag gör någon kostomläggning. Jag vet hur man bör äta om man vill tappa kilon och ändå må bra. Problemet är att det inte fungerar för mig. Jag kan inte svara på varför. Det bara inte funkar. Men....

Nu har jag kommit till en punkt där jag helt enkelt MÅSTE vinna över kroppen.

Jag närmar mig 40-års strecket.
Jag har PCOS, och kommer med största sannolikhet att få diabetes såsmåningom.
Jag har spondylartrit, mest troligt Bechterews sjukdom.
Jag väger närmare 100kg och har ett BMI på 35,4.

Om jag inte blir lättare står jag alltså inför en inte allt för ljus framtid. Mina leder kommer inte att hålla för min vikt länge till. Jag kommer få diabetes och förmodligen även andra överviktsrelaterade sjukdomar. Min rörlighet kommer minska successivt och det finns stor riska att jag inte kommer klara av ett normalt liv i framtiden. Så vill jag inte ha det.

Så nu har jag gett mig själv ett val. En utmaning. Ett ultimatum. Om jag förlorar finns det bara en utväg kvar, GBP, och det skrämmer mig! Men det skrämmer mig ännu mer att inte få leva! Därför tänker jag inte förlora. Därför tänker jag förändra på riktigt. Inte ge upp. Och VINNA!! Vinna över min envisa kropp så jag istället kan börja jobba tillsammans med den mot en bättre framtid!

Jag tänker att bloggen ska få bli min ventil. För min omgivning kommer inte orka lyssna på mitt tjat. Jag måste få berätta, släppa ut frustration, klappa mig själv på axeln och älta motgångarna utan att känna att jag belastar någon. Så läs om du vill, låt bli om du känner för det. Detta är bara för min egen skull. Kan det inspirera och hjälpa någon annan är det såklart väldigt kul, men huvudsyftet är jag, mig själv och min egen viktresa.

Så... med det sagt tänkte jag pränta ner hur min utmaning faktiskt ser ut.
Jag började faktiskt redan för 6 veckor sedan. Och nu har jag 6 veckor kvar.
Steg ett har varit att vara öppen med vad jag håller på med, och varför. Om fler vet är det svårare att ge upp. Så "alla" vet.
Jag räknar energi (kcal) och skriver upp för att ha koll på intaget. Min kost är Så normal som möjligt, för att det ska fungera i livet. Men jag försöker äta mycket begränsat med kolhydrater och undviker socker, mjöl och väldigt kolhydratrika livsmedel som t.e.x ris. De kolhydrater jag äter ska komma från en bra källa, som förer, nötter, fullkorn och rotsaker. Men som sagt i begränsad mängd. Anledningen till det är att jag har levt enligt LCHF i ca 1 år (nej, jag gick inte ner i vikt då heller) och mådde väldigt bra. Jag slapp mina kraftiga blodsockersvängningar, var stabilare i humöret och fick mindre värk. Dessa effekter vill jag gärna försöka hålla kvar. Jag försöker också få i mig tillräckligt med protein. Det är inte helt enkelt. ca 1,5g/kg bör jag äta har jag fått veta....Men med mycket kvarg och äggvitor i olika former till mellanmål brukar det gå ihop sig.

Mitt största fokus ligger dock på träning!! Jag tänker som så, att om kroppen vägrar lämna iväg några gram ska den iallafall få omvandla en hel del av dem till snygga muskler! ;-) Så min målsättning är att träna minst en timma så många av veckans dagar som möjligt, men minst 5! Träningen är omväxlande. Spinning, styrka, "buren"-pass (synergy 360), crossmix, och egen konditionsträning på crosstrainer, träningscyckel, löpband och roddmaskin. Jag springer inte, men kompletterar gärna med promenader och powerwalks emellanåt. Jag resonerar som så, att någon effekt på kroppen måste det ju ha!

Så... vad har jag då uppnått på dessa första 6 veckor? Ja.... typ ingenting!! Vikten är iofs -1,3kg, men det kan jag variera från dag till annan ändå. Återstår att se om det är en kvarstående minskning som kommer minska mer. Midjemåttet har inte heller minskat, utan står stadigt på 114cm. Men snart... SNART måste det börja röra på sig. Det gäller bara att vara tillräckligt envis!!
Om 6 veckor (12 veckor totalt då...) vill jag kunna se att det funkar. Att jag får resultat. Det behöver inte vara några stora viktras, eller extrema skillnader, men jag vill känna att det är värt att fortsätta. Annars har jag lovat mig själv att påbörja resan mot en GBP. För jag väljer livet!!!

Välkommen att följa mig om du vill!
Jag kommer skriva uppdateringar och rapporter lite när jag känner för det, men ska iallafall försöka få till ett söndagsinläg varje vecka. Söndagar är nämligen min viktdag, så då ska de eventuella framstegen rapporteras... Hur de ser ut återstår att se!!

FINNES: ARBETSKRAFT!!

Media svämmar över. KRIS i vården. Finns inga sjuksköterskor att rekrytera. Finns för få barnmorskor. Brist på utbildad arbetskraft.
Och här sitter jag.
Arbetslös om ett par veckor.

Jag är sjuksköterska sedan 15 år.
Barnmorska sedan Juni
Jag kan arbeta när som helst, dygnet runt.

Jag roddar en familj på 7 individer. Jag planerar, strukturerar, samtalar, lirkar och bryr mig om.
Jag har lätt att lära. Gillar att utmana mig själv, klara av och räcka till.
Jag är noggrann, lugn och envis.
Jag är engagerad och omtänksam. Får saker att hända och löser problem. Fixar, ordnar, grejar.

Och så är jag bekväm. Gillar att slappa. Älskar att njuta. Samlar på de små, små guldkornen i vardagen och vill gärna dela med mig av dem.
Jag sköter om våra husdjur och myser med familjen på lediga stunder.

Jag har inga krav på vilken typ av arbete jag vill utföra. Mina legitimationer utgör ingen begränsning för nya områden, men är en tillgång inom alla!
Det jag vill ha är en arbetsplats där jag trivs. Där jag känner mig viktig och uppskattad av min chef och mina medarbetare. Dit det känns roligt att gå till varje arbetspass. Där människor respekterar varandra och tar tillvara varandras personligheter.
...och där lönen motsvarar arbetsinsatsen.

Dessutom vill jag ha ett jobb som tillåter mitt liv. Jag kan inte pendla hur långt som helst eller ligga borta hela veckorna. För jag lever trots allt för min familj, inte för mitt jobb.

Kanske har jag för höga krav? Finns det inga sådana jobb här i Örebrotrakten? Ska jag vara tvungen att slita upp min familj och flytta för att kunna försörja dem?
...eller har DU något annat förslag?

Baka liten kaka

Idag har det varit bytardag i Nora.

Vid bytardagarna är det mycket populärt för skolklasserna att sälja hembakade bullar, kakor, bröd eller annat som smakar gott. Ett år var det några som sålde plastpåsar. Men det var nog inte särskilt gott, för de kom inte tillbaka nästa år. Eller så kanske det smakade jättegott, men hade vissa andra mindre önskavärda konsekvenser? Inte vet jag, jag köpte inga... Iallafall, i år fanns det bara sådant som i allmänhet brukar gå under beteckningen hembakat. Och två av borden, som stod strategiskt utplacerade som farthinder i den redan trånga korridoren, flankerades av mina två äldsta barn och deras klasskamrater. Samt en del av oss som anses ansvariga för nämnda minivarelser.

Två minivarelser.
Två klasser.
Två bord med hembakat.

Och då åligger det ju hemmen till nämnda minivarelser att se till att det finns något hembakat att sälja.
Eftersom mitt hem den senaste tiden mer eller mindre varit förlossningsavdelningen, och att bakning inte är den främsta sysselsättningen där (även om det finns en hel kvinnor med en bulle i ugnen... HAHAHA, jisses vad rolig jag är! ) blev detta ett liiitet problem. Men som alla vet är jag ju väldigt förtjust i fikabröd!

Så... jag tog helt enkelt med mig minimänniskorna och placerade dem vid sina bord. Där på levererade jag mina tjusiga låtsasbakverk, varpå jag genast köpte tillbaka dem! Mycket smidigt! Och bra för figuren! Jag vet.... det hade inte blivit mycket att sälja om alla var lika lat.... ehh... smarta som jag. Men det såg inte ut att vara det största problemet!

Som förälder ska man ju dessutom assistera de små varelserna vid försäljningen, så det inte blir en alltför stor förlustaffär för klasskassan. Detta betungande arbete skötte jag med bravur under en timmas tid. Andra kanske skulle kalla det att jag mest stod och babblade med andra trevliga mammor ur klassen, och det var väl precis vad jag gjorde. Kommersen under denna timma var inte direkt våldsamt påställd. Snarare inte alls. Däremot var personalstyrkan något överdimentionerad, eftersom skolans dörrar var låsta. Vi som skulle lösa av passet innan, blev istället inlåsta tillsammans med dem. Så där pratade vi bort en timma under trevliga former och sedan hade vi uppfyllt våran plikt och kunde ta en liten fyndsökarrunda tillsammans med den elefanthjord som strömmade in när skolans dörrar åter låstes upp.

Som ni säkert förstår var detta en i allt väsentligt en mycket ansträngande dag, så resterande timmar har spenderats på soffan ätandes praliner och avnjutandes hemmets lugn. Och jag ljuger aldrig heller.