Ja... några har efterlyst en förlossningsberättelse.
Och det ska jag väl kunna knåpa ihop.
Den var ju inte så värst komplicerad och gick rätt fort, så mitt minne borde nog komma ihåg det mesta, trots amningsdimman.
Det började iallafall på fredag eftermiddag, den 15:e Juli. Exakt en vecka före beränat.
Men då visste jag inte att det var "på riktigt"
Förvärkar har man ju haft mer eller mindre regelbundet ganska ofte det sista veckorna.
Och jag lyckades ju sova under natten, så särskilt starka var de ju inte.
Sådär fortsatte det under förmiddagen på lördagen med.
Men fram mot eftermiddagen började de komma allt mer regelbundet, och blev såpass starka att jag åtminstone reflekterade över att de fanns.
Vid tretiden kom Kent, Annika, Helene och Elisabet hit! Mysigt!!
Var så kul att ha dem här, och jag såg fram emot en riktigt mysig helg!
Och visst blev det väl mysigt... men inte riktigt som jag hade tänkt mej.
För någon timma senare insåg jag att det skulle bli bebis av dessa värkar.
Denna bilden tog Helen på mej mitt under en värk, strax innan vi skulle äta mat.
Stöttar mej ju t.o.m lite mot bordet!
Och under middagen, som åts vid 18-tiden fick jag faktiskt pausa lite i värkarna.
Efter lite funderande bestämde jag mej för att åka in.
Vi skulle ju trots allt till Karlskoga, och den slingriga vägen är inte särskilt rolig att åka med värkar, än mindre de där riktigt starka som kommer i slutet!
Så vid 19.40 åkte vi iväg. Perfekt med hela huset fullt av barnvakter, men lite tråkigt att vi inte hann träffas så mycket.
Bilresan gick bra.
Värkarna var ganska onda, men inte alltför jobbiga. Misstänkte att jag skulle få tillbringa ganska många timmar på förlossningen, men hellre det än panikvärkar i bilen!
Jag har väldigt svårt att bemöta de starkaste värkarna om jag inte får stå upp, nämligen.
Så att sitta fast i en bil är ingen höjdare.
När vi kom fram var det visst någon som tryckte på en knapp.
För plötsligt kom värkarna varannan minut, och var riktigt tuffa.
Fick hänga på Fredrik och andas varje gång. Ont.
20.30 kom vi in på förlossningen.
En jättemysig BM tog emot oss.
Frågade standardfrågorna, tog vikt, bltr och urinprov.
Och lyssnade på mej!!
Men CTG´n var värre.
För att få på den bör man ju ligga ner på rygg.
Och det fixar jag inte i detta skedet. Får lite halvt panik om jag inte får stå upp!!
Men efter tre försök, där jag plötsligt kastat mej upp ur sängen för att hänga på Fredrik genom en värk, fick hon dit dosorna.
Fick en till värk, då hon konstaterade att den inte registrerades, utan istället sjönk på kurvan. Precis som jag hade förvarnat henne om ;-)
Hon skulle prova att flytta ner dosan lite, men då kom en ny värk....
Som plötsligt övergick i en krystvärk!
Vattnet hade fortfarande inte gått, och jag hade mina vanliga kläder på mej.
Ståendes alldeles framför sängen, med en arm runt Fredriks nacke, försökte jag därför snabbt dra av mej byxorna, medan jag deklarerade att "nu kommer bebisen"!
Bm fick snabbt in en uska på rummet och fick på handskarna, innan nästa värk kom, och med den våran lilla prinsessa!!
Kl 20.53
Var nog en ganska lustig syn, med en BM krypandes på golvet, inklämd mellan mej, sängen ctg-apparaten och Fredrik.
Jag, med byxorna vid knäna, och halvskrattandes, och Fredrik stående på ett ben för att dels göra plats för bm och dels försöka undvika pölen av fostervatten.
Här är hon 11 minuter gammal. Tog lite tid inna första bilden knäpptes, eftersom jag först måste komma upp i sängen, och få av mej kläderna (som ju inte var särskilt fräscha ;-) )
Men vilken perfekt förlossning!!
Man hann ju inte ens bli trött!
23minuter på sjukhuset kändes alldeles lagom ;-)
Kanske inte om jag hade varit förstföderska... då hade jag kanske blivit lite rädd. Inte säkert att man hade hunnit förstå vad som hände riktigt då ju. Men för mej var den helt perfekt!!
Ca 10 värkar innan krystvärken.
Och världens bästa belöning!!!
