Sportlov

Jahapp

Då har barnens sportlov förflutit.

En hel vecka fylld av vintersporter och utlandssemestrar.

Eller inte.

För är man ensam hemma med fem barn är inte skidturer det första man tänker på!

Speciellt när den yngsta är en bebis som inte kan stå på benen.

Kan ni se det framför er?

En mamma på skidor med en bebis i... bärsele? Pulka? Eller, ve och fasa, VAGN??

En treåring som ramlar, tjuter, kan själv och vill bli buren.

En femåring som tycker det är JOBBIGT. Och inte ORKAR. Utan sätter sig demonstrativt i en snöhög och försöker se så sjuk ut som möjligt, medan den ömma modern försöker övertala honom om att vi faktiskt har JÄTTEKUL!! Samtidigt som hon släpar på treåringen med ena handen och drar pulkan/vagnen med bebisen i med den andra.

Och försöker hålla balansen.

Nioåringen stakar på, men suckar en hel del, för skidor åker man ju inte i starwars.

Eller i minecraft.

Och så fryser han FAKTISKT.

För han orkade inte ta på sej understället.

Och det är ju inte hans fel.

Elvaåringen suckar mest för att hon får vänta hela tiden.

Hon vill ju ÅKA skidor, inte bara stå på dom.

Och så är hon varm.

För hon tog på sig dubbla underställ (som kompensation för brorsans uteblivna) och mjukisbyxor... och skidbyxor... och tjocktröja... och jacka.

Nödvändigt att plocka av sig några lager.

Som mamman får bära.

För annars kan ju inte elvaåringen åka skidor.

Pappan jobbar. Luuugn och ro! ;-)

Nja...

Vi ägnade sportlovet åt andra aktiviteter istället.

I måndags gjorde vi en spännande utflykt till tanläkaren med Samuel!

Väldigt kreativt.

Tisdagen ägnades åt två hängiga storbarn med lätt feber och ont i magen.

Det dramatiska stod ett sjukt marsvin för.

Veterinärbesök med det.

Känslosamt.

På onsdagen var det sedan dags för Alfreds sista besök på BVC.

Med tillhörande spruta.

Inte ens den brantaste slalombacke kan mäta sig med den nervanspänningen!

Därefter spädde vi ut det hela med lite lycka och glädje i form av en ny familjemedlem.

Alfreds alldeles egna lilla Mini!

Torsdagen då?

Jodå, även då höll vi oss sysselsatta.

Alfreds arm var röd och öm. Och hans panna het.

Vaccinationer is da shit...

Lillebror fick leka av sig på dagis en stund.

Fredagen ägnade jag åt huvudvärk.

Även jag behöver ju få ha lite kul!

Ungarna blev uttvingade i solskenet av sin elaka mamma,

som istället kröp ner i sängen med en mjuk bebis en stund.

Inte för att det hjälpte mot huvudvärken, men det var mysigt!!

Så.. nog har vi haft ett händelserikt sportlov.

Glädje, sorg, spänning, smärta, lycka, skräck, skratt och gråt....

Jag vill se den skidsemester som kan mäta sig med det!